Efter en lång sommar med extremt torrt väder och ojämna vattenleveranser från Stalls Backes vattensprinklersystem har vi haft hårda planer att träna och spela matcher på. På vissa delar har bollen rullat snabbare än på de sämsta konstgräsmattorna. Nu är dock hösten här, och på fredagskvällen var det dags för den första riktigt ”köttiga” höstmatchen. Den torra mattan var utbytt mot en höstig mjuk gräsplan men helt utan pölar. Det var tungsprunget och chansartat efter att det regnat mer under en eftermiddag än under flera månader.

Motståndare för dagen var Banadir, som är i bäst form i hela serien och kommer in i den här matchen med en 7–0-seger mot serieledarna Näshulta. När dagens domare blåser igång matchen är det tydligt att hemmagrabbarna har viljan att ge Banadir en riktig kamp, men också att det är lite räddhågset och att vi är lite svagare i duellspelet. Vi hamnar gång på gång i svåra situationer efter att en spelare vill bli av med bollen och lämnar över den till en kompis som har en ännu svårare situation, vilket ger Banadir bollvinster och omställningslägen. När vi kommer in i matchen blir det bättre och bättre, men vi har fortfarande svårt att skapa ordentliga lägen.

Banadir får efter drygt tio minuter en frispark från säkert 30 meter. Man blir nästan förvånad när deras mittback ställer upp för skott, men han får en rejäl träff som wobblar och får den förrädiska studsen strax före målet. Wille har händerna på bollen, men får inte ut den längre än att den går via stolpen och in.

Målet gör dock att Banadir snarare går ned i tempo, och vi får lättare att hålla ordning på dem och får mer tid med bollen. Man får ärligt säga att det inte blir en underhållande match med en massa individuella prestationer, utan i stället många dueller och en vansinnig mängd passningar från båda lagen som fastnar på respektive backlinje.

Efter att ha samlat ihop oss i paus går vi ut till en andra halvlek med coachens ord om att vi måste våga mer, stå högre för att vinna boll och leverera bättre passningar när vi får lägen att kontra. Hemmaspelarna levererar den ena delen. I inledningen av halvleken har vi fyra bra bollvinster centralt i banan, där Banadir är oorganiserade och vi kliver på i helt rätt lägen. Den viktigaste delen är dock inte på plats: passningarna är antingen för långa eller går direkt på deras mittback. Vi lyckas egentligen inte skapa någon riktigt målchans, förutom när deras målvakt tappar bollen och vi får mer eller mindre öppen kasse. Då är vi lite för ivriga, och bollen smiter utanför stolpen.

Tiden rinner ut och vi åker på ännu en uddamålsförlust mot Banadir. Vi kan inte hävda att vi var det bättre laget som mest förtjänade de tre poängen. De var det bättre laget som med bättre fysisk vann betydligt mer dueller hade mer ordnat spel men vi gör en riktigt bra försvarsinsats och de skapar egentligen inte några chanser efter eget spel. Förutom det lite slumpmässiga frisparksmålet har de 3-4 hörnor som är farliga men ingen spelsekvens som avslutas med något farligt skott. Med lite flyt så hade vi kunnat få en poäng men samtidigt så skapar vi egentligen bara en målchans som orsakats av ett målvaktsmisstag av Banadir så det är förstås inte något rån vi blev utsatta för.

Vi ska inför Ericsbergsmatchen ta med oss ett riktigt bra försvarsspel där Wilhelm Lövgren Olovsson var bäst på planen men även övriga backlinjen gjorde riktigt bra individuella prestationer. Aras Hatto från juniorlaget gör ett strålande inhopp och visar att man inte behöver vara störst och starkast för att vinna dueller.  

0-1 Banadir 11:min 

Varning Konrad Emanuellsson 

Inför matchstart var det flera på läktaren som kommenterade det faktum att dagens gäster, IK Standard, såg mer ut som KAIK än KAIK själva, som nu har spelat några år i svarta tröjor. Dagen till ära var värmen tillbaka, vilket var behagligt. Nackdelen är gräsmattan, som behöver vatten. Även om det nu kommer vatten till spridarna kan täckningen beskrivas som i det gamla Comviq-skämtet. Stora ytor täcks inte när vattenspridarna inte fungerar som de ska, och stora partier av gräsmattan är sönderbrända. Underlaget är hårt och bollen har inget ”rullmotstånd”.

Vi slog Standard borta efter en stark inledning av matchen, och det såg likadant ut den här gången. Edwin Bentholm var verkligen vaken och stack fram både huvud och ben på två inlägg från Joel Söderberg. Innan tio minuter hade gått ledde vi med 2–0. Vi hade lite problem med balansen och lät Standard få tid att lägga bollar bakom backlinjen, vilket gjorde att vi ofta hamnade utan ordentligt djup. Senare i matchen skulle det visa sig att detta problem ökade. I början klarade vi oftast av att korrigera genom att få ned någon spelare, eller genom att deras tajming inte var perfekt. Efter 13 minuter fick de dock ett läge och gjorde 2–1. Vi slog tillbaka nästan direkt när Max Andersson var påpasslig efter att Besnik kommit runt på kanten, och Max placerade den lösa bollen i nät.

Under de sista tio minuterna syntes det tydligt att när vi tappade positionerna på planen blev vi oerhört långa. Det blev en jobbig period fram till pausvilan, men vi klarade oss utan att släppa in något mål.

I andra halvlek kom vi ut som ett nytt lag och dikterade helt villkoren under de första tio minuterna, samtidigt som vi skapade två bra lägen. Vad som sedan skedde är nästan oförklarligt. Vi hamnade verkligen i samma problem som vi hade stundtals i första halvlek, och Standard tog chansen. På fem minuter släppte vi in tre nästan identiska mål, där de löpte i djupled och slog en längre boll. Helt plötsligt stod det 3–4. När vi ändå gjorde 4–4 genom Konrads cykelspark, om än kanske inte estetiskt perfekt utförd, trodde man att det kanske kunde bli ännu en vändning. Vi släppte dock in ännu ett identiskt kontringsmål till 4–5. Standard var inte särskilt stabila, så vi skapade ändå två riktigt bra lägen till. Men när de gjorde 4–6 mot ett tröttkört hemmalag blev det för jobbigt, och vi mäktade inte med någon ny vändning.

Den här förlusten känns verkligen onödig och riktigt jobbig. Vi gör en svag andra halvlek och dagens debutant, Eddie Karlsson blir lämnad ensam vi flera tillfällen. Eddie gör en riktigt bra insats men i andra halvlek ställs han varje gång mot hel fristående Standardspelare och man måste ge dem att de hade betydligt mer kyla i sina lägen jämfört med första då Eddie räddar två frilägen. Det blir extra surt då förlusten kommer mot ett mittenlag med nästan lika många poäng som oss. Det hade varit så värdefullt att få med sig en trepoängare. Vi har haft en riktigt svag inledning på hösten vad gäller spelarnas tillgänglighet, vilket, liksom förra året, medför att lagspelet blir lidande. Vi får djupa svackor i matcherna och tappar helt ”shapen”, samtidigt som vi spelar fin fotboll under andra perioder.

Det finns inte mycket annat att göra än att få tillbaka så många spelare som möjligt och gemensamt höja tempo och nivå på träningarna. Då spelar vi oss upp i form och ser till att hålla oss på den övre halvan av serien.

1-0  Edwin Bentholm, assisterad av Joel Söderberg, 5:e min

2-0 Edwin Bentholm, assisterad av Joel Söderberg efter hörna, 9:e min

2–1 IK Standard, 14:e min

3–1 Max Andersson, assisterad av Besnik Hyseni, 24:e min

3–2 IK Standard, 55:e min

3–3 IK Standard, 57:e min

3–4 IK Standard, 58:e min

4–4 Konrad Emanuellsson, assisterad av Joel Söderberg efter hörna, 63:e min

4–5 IK Standard, 69:e min

4–6 IK Standard, 76:e min

Varningar: Robert Sardi, Robin Gustafsson och Konrad Emanuellsson.

Efter en stark inledning av årets seriespel har de gulsvarta hamnat i en rejäl svacka. Vi har drabbats av många skador och stora skiften i laget, vilket gjort att det varit svårt att få någon kontinuitet. Det har varit insatser som varit långt under vad vi ska kunna prestera, och då har självförtroendet fallit än mer. Förra veckans förlust mot Eskilstuna Södra var ett steg i rätt riktning, med en bra kampinsats där vi hämtar in 2–4 på ett riktigt starkt sätt, men då blir det riktigt tufft att åka på ett mål på övertid och få åka hem från matchen mot prinsens lag utan några poäng. Enligt rapporterna har veckans träningar dock visat att grabbarna inte är alltför nedslagna, utan har genomfört riktigt bra pass, och de står bara och stampar för att vända denna trend.

Matchen startar även mycket bra då Noa inleder med en tvåfotare i straffområdet och därefter blir tydligt kapad, men straffsignalen uteblir från den i övrigt utmärkte domaren. Att det inte blir straff kan bara tillskrivas den överenskommelse som domarkåren har om att KAIK bara inte ska få någon straff. Om jag nu inte missminner mig står vi fortfarande på 0 straffar framåt under 1,5 säsonger i division 6 och någon i inledningen av 2024. Märklig slump – tur att vi får lite bonusstraffar i Sjötorps Cup.

Noa ska dock få göra mål efter en hörna då Joel på ett mycket bra sätt jobbar fram bollen. Spelet är bra och vi är det bättre laget, men efter cirka 20 minuter åker Olof på en rejäl stukning och samtidigt måste en för dagen krasslig Robin kliva ut. Då tappar vi övertaget. Högsjö tar över och kvitterar rättvist innan halvtidsvilan.

Isak har efter sina långvariga problem med baksidan inte spelat något denna säsong, men visade på sina knappa fem minuters spel innan paus att han kommer att bli en injektion för KAIK. Han gör det jobbigt för motståndarna med sin tyngd och fart. I inledningen av andra blev det även ett avtryck i målprotokollet. På tio minuter har han gjort två mål och rivit sönder en spretig rödblå backlinje. Det är dock även inledningen på en riktig vilda västern-halvlek. Högsjö börjar slarva i hemjobbet och fokuserar endast på anfallsspel, och vi får stora ytor att gå framåt på när vi får boll. Samtidigt är vi utdragna när vi tappar boll och har för många spelare på fel positioner när Högsjö ställer om. Många spelare har svårt att läsa av spelet och anpassa positionerna efter vad som kan hända. Det blir okontrollerat spel och rena chanser byts mellan lagen. Högsjös forward Hampus Mokvist gör några riktigt bra aktioner och gör ytterligare två mål i andra halvlek. Vi hinner dock hela tiden emellan med några fina mål, så det blir egentligen aldrig riktigt oroligt att vi ska tappa segern. Vårt anfallsspel är riktigt bra och spelarna bjuder publiken på några fina nummer, som när Besnik på sitt patenterade sätt går förbi försvararna till kortlinjen och spelar in till Abdullah. Joel nickar in en hörna och Isak gör ytterligare ett mål efter en fin djupledslöpning.

När sedan Max sätter vårt sjunde mål och Högsjö avslutar med ett sista reduceringsmål har andra halvlek inneburit nio mål. Det är roligt för publiken att se mål, men stabiliteten är förstås inte riktigt vad man önskar i spelet.

Det klassiska uttrycket om huruvida man ska se glaset som halvtomt eller halvfullt passar bra efter denna insats. Det finns verkligen saker att förbättra i försvarsspelet, för Karja i målet gör två–tre riktigt vassa frilägesräddningar. Hade dessa situationer gått åt fel håll hade det kunnat ändra matchbilden. För att poängtera att vi även hade lite medstuds denna gång fick vi i publiken se en märklig situation där en boll som är på väg in i mål för Högsjö tar på hjulet i målburen och studsar ut. Domaren låter helt riktigt spelet fortgå eftersom den inte passerat över mållinjen, även om den ”borde” ha gjort det. Däremot skapar vi otroligt många målchanser och passningsspelet är mycket bättre. När vi nu avslutar denna förlustsvit ska vi verkligen fokusera på det positiva. Det är många spelare som visar att det finns en högre höjd, och med fler spelare tillbaka ska vi ta oss uppåt i tabellen. Trist som tusan då att se kapten Hammarström skada sig, och utan att ha någon sjukvårdskompetens är nog risken att det kan bli någon match utanför spelplanen. Hur som haver är det bara att ta med sig farten in i nästa match och se till att plocka lite poäng innan uppehållet och positionera oss inför en stark höst.

1-0 13:e min Noa Hedlund ass Joel Eriksson

1-1 29:e min Högsjö 

2-1 46:e min Isak Östergren ass Robin Gustafsson

3-1 55:e min Isak Östergren ass Ibrahim Alalloush 

3-2 64:e min Högsjö 

4-2 67:e min Abdullah Abdullah ass Besnik Hyseni 

5-2 78:e min Joel Eriksson ass Besnik Hyseni hörna

5-3 80:e min Högsjö 

6-3 81:a min Isak Östergren ass Abdullah Abdullah

7-3 84:e min Max Andersson ass Besnik Hyseni 

7-4 88:e min Högsjö 

Varningar Robin Gustafsson och Abdullah Abdullah 

Vi har nu kommit fram till slutet av maj och halva vårsäsongen har spelats. Gulsvart började serien bra, förutom plumpen i den första matchen, men nu när vi kommit in i en derbystreak har vi tappat fart ordentligt. Inför fredagskvällens möte med KSK U är det med två raka förluster i bagaget. Denna fredagskväll bjöd på en strålande inramning för fotboll, då det var mycket folk på plats och solsken, även om temperaturen föll snabbt när solen försvann.

KAIK startade matchen riktigt skakigt. Vi gav bort bollen efter hårresande misstag två gånger under den första minuten, och det var nära att KSK kunde ta ledningen direkt. Efter denna chock började vi få lite mer ordning på saker och ting, och spelet var relativt jämnt, men det fanns väldigt lite struktur. En eller två passningar – brytning – och så vidare. Vid några tillfällen fick något av lagen till en bättre djupledsboll, och det var på en sådan som Bentholm blev frispelad. Helt fri med KSK:s målvakt sköt han tyvärr så att målvakten kunde göra en fotparad.

Därefter tog KSK över mer och mer och hade två riktigt högoktaniga chanser. Till slut gjorde de också ledningsmålet, men det var en situation som vi kunde ha hanterat bättre och därmed undvikit. Vi var nu svaga i spelet, men det fanns ständigt ytor bakom KSK:s backlinje om vi bara kunde sätta bollarna med kvalitet. Med tio minuter kvar fick Besnik precis den boll han skulle ha och sprintade ifrån KSK:s backlinje, men i friläget blev han upphakad. I stället för ett friläge blev det ett rött kort för KSK-backen och en frispark som vi tyvärr utnyttjade dåligt.

Som det så ofta blir när man inte har dagen och självförtroendet inte finns där, spelade vi inte särskilt mycket bättre trots att KSK var en man mindre. Fram till paus var det KSK som fortfarande skapade flest chanser, även om spelet var jämnare.

Återigen tappade vi flera spelare under matchens gång på grund av skador, och det störde samspelet som, trots en man mer, såg svagare ut denna gång än i någon annan match under säsongen. Vi kom ut i andra halvlek och tog över mer och mer, men fortfarande skapades det alldeles för lite tryck. Det missades passningar och togs dåliga beslut i målsituationerna. Vi fick dock ut bollarna lite bättre på kanterna och skapade ändå några bra chanser, men svaga avslut eller svaga inlägg förhindrade mål. KSK hade också någon riktigt bra chans att avgöra matchen. Wangen fick en gyllene chans med tio minuter kvar, men fick tyvärr inte rätt träff och det tomma målet passerades. När man sedan började känna att det var kört kom den bästa chansen, när en inläggsfrispark möttes med huvudet och det såg ut som mål. Men Neo i KSK:s kasse gjorde en grym räddning, och Zaim fick returen och skulle bara slå in den. På något sätt fick Neo dock upp armarna och räddade även returen. Neo räddade därmed de tre poängen till rödsvart. Vi kammade noll i en match som verkligen var ett derby, för det var inte mycket fotboll som presterades och underhållningsvärdet var lågt, med få kombinationer och få målchanser, och egentligen ingen direkt hetta i närkamperna heller.

Det är mycket som liknar förra säsongen för Gulsvart, även om det är vid lite olika tidpunkter på säsongen. Efter att ha visat upp riktigt fint spel och tagit segrar mot några av seriens bästa lag kommer en hel bunt skador, och även om det finns en bred trupp faller formen djupt ned i källaren även hos dem som är friska. Igår saknades nästan en hel elva, med dem som föll bort under matchen, och insatsen igår var säsongens sämsta. Återigen var det ett derby där vi var riktigt svaga.

Torshälla och Standard är klart vassare motståndare än KSK, och då presterar vi ändå en mycket bättre fotboll än vi gör denna gång, trots att det endast är tio spelare vi ställs emot. Nu hoppas vi att några spelare kommer tillbaka och kan bidra till att höja nivån även på träningarna. Det är några tunga förluster, men det är bara tre förluster efter tre fina segrar, så det är bara att släppa detta, gnugga på och hjälpa varandra på träning för att komma tillbaka till den nivå vi kan vara på.

0–1 KSK, 25:e min

Varning: David Wangefors

Efter en fin vinstsvit åkte vi på en smäll i derbyt mot Ericsberg, där vi gav bort första halvlek. Trots en uppryckning i den andra blev det förlust.

Nu stod Banadir för motståndet på en plan som få av oss trivs på – Värmbols IP:s konstgräs. Vi förlorade båda matcherna mot Banadir förra året, och framför allt var det fysiken som fällde avgörandet när vi möttes efter sommaruppehållet.

Vi går in i matchen och det är som en karbonkopia av förra veckan. Grabbarna är inte påslagna utan avvaktar i dueller och löpningar. Banadir får ett klart övertag, och det är bara dåligt riktade skott från deras spelare som gör att vi inte ligger under med ett par bollar efter 15 minuter. Efter 17 minuter smäller det dock till efter en fin upprullning från Banadir, men det är en situation där vi betydligt enklare hade kunnat spela upp bollen i stället för att tappa den i sista tredjedelen och därmed bli helt oorganiserade.

På sidan är man lite orolig att det ska rulla iväg, men i stället är det vi som skapar nästa riktigt vassa chans. Konrad drar iväg på en jättelöpning längs högerkanten, och Besniks passning är perfekt. Konrad släpper in bollen till Olof, som överväger några olika alternativ men bestämmer sig för att borra in den intill stolpen. Vi får lite luft därifrån, och även om Banadir fortsätter att skapa farligheter efter ett gäng diagonalbollar lyckas vi reda ut det fram till paus. Vi får därför vara väldigt nöjda med oavgjort efter 45 minuter.

I den andra halvleken kommer vi ut betydligt bättre och med lite vind i ryggen. Vi har bollen på anfallssidan större delen av tiden och skapar två riktigt bra lägen. Det ena kommer när Besnik snor bollen av deras målvakt men blir neddragen, och det andra är den gyllene chansen när Olof får en snett inåt bakåt-passning från Besnik men blir lite störd av en medspelare, vilket gör att avslutet blir tamare än önskat. När vi sedan, med 25 minuter kvar, åker på 1–2 i stället känns det tufft. Särskilt eftersom bollen varit ute längs långlinjen, men den assisterande domaren tittar bara på offsiden och är därför inte uppmärksam på detta. Samtidigt får våra spelare inte sluta spela bara för att bollen är ute. Värre misstag har skett, och då måste man först lösa situationen och sedan fundera på om det var korrekt eller inte. Banadir tar tillfället i akt och bollen kan spelas in till en helt fri spelare som gör 2–1.

Nu är goda råd dyra och vi vill trycka på, men för dagen är det för många som redan är slutkörda. Vi får inget riktigt tryck, och när Banadir sedan gör 3–1 på en kontring när vi försöker kliva fram känns det ändå kört. Konrad trycker in 3–2 efter en hörna som Joel nickat ned, men tiden räcker inte till och vi åker på ännu en derbytorsk.

Konrad gör en riktigt bra insats och sliter i alla 90 minuter, och Melker i målet bidrar med stor pondus och fina uppspel. Men övriga kan bättre. Nu måste vi upp i nivå både mentalt och fysiskt inför fredagen, för då är det derby igen och vi måste börja plocka poäng i derbytabellen.

1-0 17:e min Banadir 

1-1 26:e min Olof Hammarström ass Konrad Emanuelsson 

2-1 67:e min Banadir 

3-1 90:e min Banadir 

3-2 92:a min Konrad Emanuellson ass Joel Eriksson 

Varning Olof Hammarström