Inför matchstart var det flera på läktaren som kommenterade det faktum att dagens gäster, IK Standard, såg mer ut som KAIK än KAIK själva, som nu har spelat några år i svarta tröjor. Dagen till ära var värmen tillbaka, vilket var behagligt. Nackdelen är gräsmattan, som behöver vatten. Även om det nu kommer vatten till spridarna kan täckningen beskrivas som i det gamla Comviq-skämtet. Stora ytor täcks inte när vattenspridarna inte fungerar som de ska, och stora partier av gräsmattan är sönderbrända. Underlaget är hårt och bollen har inget ”rullmotstånd”.

Vi slog Standard borta efter en stark inledning av matchen, och det såg likadant ut den här gången. Edwin Bentholm var verkligen vaken och stack fram både huvud och ben på två inlägg från Joel Söderberg. Innan tio minuter hade gått ledde vi med 2–0. Vi hade lite problem med balansen och lät Standard få tid att lägga bollar bakom backlinjen, vilket gjorde att vi ofta hamnade utan ordentligt djup. Senare i matchen skulle det visa sig att detta problem ökade. I början klarade vi oftast av att korrigera genom att få ned någon spelare, eller genom att deras tajming inte var perfekt. Efter 13 minuter fick de dock ett läge och gjorde 2–1. Vi slog tillbaka nästan direkt när Max Andersson var påpasslig efter att Besnik kommit runt på kanten, och Max placerade den lösa bollen i nät.

Under de sista tio minuterna syntes det tydligt att när vi tappade positionerna på planen blev vi oerhört långa. Det blev en jobbig period fram till pausvilan, men vi klarade oss utan att släppa in något mål.

I andra halvlek kom vi ut som ett nytt lag och dikterade helt villkoren under de första tio minuterna, samtidigt som vi skapade två bra lägen. Vad som sedan skedde är nästan oförklarligt. Vi hamnade verkligen i samma problem som vi hade stundtals i första halvlek, och Standard tog chansen. På fem minuter släppte vi in tre nästan identiska mål, där de löpte i djupled och slog en längre boll. Helt plötsligt stod det 3–4. När vi ändå gjorde 4–4 genom Konrads cykelspark, om än kanske inte estetiskt perfekt utförd, trodde man att det kanske kunde bli ännu en vändning. Vi släppte dock in ännu ett identiskt kontringsmål till 4–5. Standard var inte särskilt stabila, så vi skapade ändå två riktigt bra lägen till. Men när de gjorde 4–6 mot ett tröttkört hemmalag blev det för jobbigt, och vi mäktade inte med någon ny vändning.

Den här förlusten känns verkligen onödig och riktigt jobbig. Vi gör en svag andra halvlek och dagens debutant, Eddie Karlsson blir lämnad ensam vi flera tillfällen. Eddie gör en riktigt bra insats men i andra halvlek ställs han varje gång mot hel fristående Standardspelare och man måste ge dem att de hade betydligt mer kyla i sina lägen jämfört med första då Eddie räddar två frilägen. Det blir extra surt då förlusten kommer mot ett mittenlag med nästan lika många poäng som oss. Det hade varit så värdefullt att få med sig en trepoängare. Vi har haft en riktigt svag inledning på hösten vad gäller spelarnas tillgänglighet, vilket, liksom förra året, medför att lagspelet blir lidande. Vi får djupa svackor i matcherna och tappar helt ”shapen”, samtidigt som vi spelar fin fotboll under andra perioder.

Det finns inte mycket annat att göra än att få tillbaka så många spelare som möjligt och gemensamt höja tempo och nivå på träningarna. Då spelar vi oss upp i form och ser till att hålla oss på den övre halvan av serien.

1-0  Edwin Bentholm, assisterad av Joel Söderberg, 5:e min

2-0 Edwin Bentholm, assisterad av Joel Söderberg efter hörna, 9:e min

2–1 IK Standard, 14:e min

3–1 Max Andersson, assisterad av Besnik Hyseni, 24:e min

3–2 IK Standard, 55:e min

3–3 IK Standard, 57:e min

3–4 IK Standard, 58:e min

4–4 Konrad Emanuellsson, assisterad av Joel Söderberg efter hörna, 63:e min

4–5 IK Standard, 69:e min

4–6 IK Standard, 76:e min

Varningar: Robert Sardi, Robin Gustafsson och Konrad Emanuellsson.