För första gången på flera år ställdes vi mot KSK A i denna cup. KSK hade tidigare imponerat genom att göra många mål, men åkte på en plump i gruppspelet mot Hälleforsnäs. Därför slutade de tvåa och fick ta vägen via åttondelsfinal och sedan en tuff kvartsfinal mot VFC, där deras defensiv snarare imponerade.

Vi visste att det i semifinalen var viktigt att ständigt ligga rätt i positionerna, inte gå bort oss, dämpa deras fart och samtidigt vara redo att ställa om så fort tillfälle gavs. I dessa matcher, där vi tidigare varit vana att få en extra sekund och kunna reparera felpass, krävdes nu mer precision. Då är det lätt att bli för försiktig och inte våga hålla i bollen – och det var lite där vi hamnade.

Under första halvlek står vi ofta bra och bryter flera av deras felpass, men vår första passning efter brytningarna är för svag, vilket gör att vi inte kommer ur våra block. Defensiven fungerar bra och vi släpper inte till många målchanser, men för att klara en sådan match måste man ha lite flyt i början och sätta motståndarna under stress. Istället åker vi på 0–1 efter ett enkelt skott som studsar på två spelare innan det ställer Leon i målet. Med 30 sekunder kvar av halvleken får vi ett gyllene omställningsläge, men passningen blir för svag och KSK bryter och gör 2–0 med ett kanonskott.

I paus pratar vi om att höja oss en nivå för att skapa egna chanser och ta oss in i matchen. Straffarna finns där, men idag har vi inte riktigt dagen. Vi får inte till något spel och KSK är närmare att göra trean. Vi bestämmer oss för att ta bonusstraffen, men tyvärr hinner KSK göra 3–0 innan dess. Lukas sätter den första straffen till 3–1, men Anton i KSK räddar den andra och vår forcering uteblir när KSK är för bra på att spela runt bollen. Vi skickar upp allt vi har, men i slutminuterna snubblar en KSK-spelare in 4–1 men då är det redan avgjort.

Det är lite tråkigt att känna att vi återigen gör en svagare prestation i semifinalen, vilket varit fallet flera år i rad. Vi blir för rädda och vågar inte ta egna initiativ när vi får bollen. Samtidigt måste man inse att KSK-spelarna var riktigt vassa i sin disciplin. När någon slog en felpass var båda backarna blixtsnabba i omställningarna, vilket gav oss ingen tid. De spelade också med betydligt mindre risk än många bättre lag gjort tidigare i denna cup, vilket märktes när de inte släppte in ett enda mål från kvartsfinalen och framåt. Tidiga diagonalbollar istället för svåra inspel i mitten minskade kontringslägena. Trist för oss att återigen förlora en semifinal, men totalt sett har vi gjort det riktigt bra även i årets cup.

0-1 10:e min KSK 

0-2 20:e min KSK

0-3 33:e min KSK

1-3 Lukas Seger bonusstraff

1-4 40: min KSK

 

Som vanligt är det svårt att ladda om till en bronsmatch med en tuff match i benen, men det gäller ju även motståndaren. Tidigare år har det inte märkts utan motståndarna har kört över oss, men nu gav vi oss tusan på att göra en bättre insats och ta bronspengen. På planen visade vi dock inte riktigt detta – snarare visade Banadir att även de hade svårt att mobilisera kraft. De bytte ut halva laget för att få in energi, men kvaliteten fanns inte riktigt där, så matchen blev ett riktigt sömnpiller. Vi började med lite energi och skapade 3–4 chanser som vi bara ska göra mål på, men när vi inte gör det går vi ner oss och tempot blir som ett träningspass. Vi drar på oss en straff, men Leon visar att han inte somnat till – en riktigt vass straffräddning! Vi fortsätter hålla nollan.

Med tre minuter kvar visar Abbe vilja, snor bollen av deras back och sätter ledningsmålet. Att vi sedan släpper en spelare helt fri på bortre stolpen är ett bevis på att varken huvud eller ben är med oss. Det blir straffläggning som ändå håller bra kvalitet med många fina straffar, men till slut missar Banadir och vi tar bronspengen.

1-0 38:e min Abdul Rahman Al Kanas 

1-1 40:e min Bandir 

Vi gör sedan 10 straffmål och vinner med 11-10

 

För fjärde året i rad är vi bland de fyra lag som spelar sista dagen. Detta år som division 6-lag, vilket innebar straffar emot i gruppspelet, men där har vi visat stabilt spel och säkra segrar. Precis som tidigare turneringar peakar vi i kvartsfinalen med vasst försvarsspel, bra omställningar och tålamod i anfallen. Sedan tappar vi lite när vi inte vågar spela som vi ska, alla lägger över ansvar och vi blir passiva.

 

Summan av kardemumman är ändå positiv: vi har flera viktiga spelare som inte deltog i denna cup, vi landar på en bronspeng vilket är riktigt bra. Förutom Robin, Wangen, Lövet och David har vi även ett gäng hungriga juniorer redo att bidra under säsongen. De gjorde det riktigt bra i cupen i det kombinerade juniorlaget. Vi har fått en bra avslutning på 2025 och en bra start inför 2026 som går igång nu efter trettonhelgen.