Efter att vi förra veckan tog vår första seger så fick man under veckans träningar känslan att många spelare, liksom vi i ledartrojkan, fick ett kvitto på att vi är bra och att vi definitivt är bra nog för division 6. Det tyckte man nog efter de två första matcherna också men fotboll styrs ju av resultat och utan poäng kan man tycka att man är bra men det hjälper ju inte så mycket.
Vi välkomnades fint till Råby som har en riktgit fin anläggning som verkligen andas lokalfotboll. Det är ju oerhört charmigt att komma till en sådan idrottsplats och mottagas av ett gäng elsjälar som hälsar på en och verkligen önskar en välkommen jämfört med att springa runt och leta sig fram på stora kommunala idrottsanläggningar.
Vi startar upp matchen bra och skapar tidigt en riktigt bra chans där Ludde får ett bra skottläge. Spelet går lite fram och tillbaka men vi tappar mer och mer av intiativet i andra halvlek. Ofta beroende på att vi inte riktigt hinner med i överflyttningen både i sidled och i djupled så de hittar nästan alltid en fri spelare som kan slå djupledsbollar bakom vår backlinje som tillskillnad mot våra landar bakom backlinjen så vi måste vända om och springa hela vägen. Vi har även vi en del chanser, ofta skapade när vi får en yta på Fredric som slår tidiga inlägg och det är ett liknande läge som vi sedan bryter dödläget på. Denna gång blir det dock inget inlägg utan istället sätts bollen ut på David på högerkanten som sätter in bollen i straffområdet och Fredric möter med ett skott direkt som sitter i bortre gaveln.
Det går inte mer en två minuter till när vi får ett nästn identiskt anfall och Davids inspel touchar Isak men letar sig vidare till Ludwig som inte får på sitt livs bästa träff men välplacerat i nästan samma maska som Fredrics och på den jämna första halvleken kliver vi in paus med 2-0.
I andra halvlek är förstås planen att bara fortsätta men att få lite bättre koll på deras spelar så vi kan ta bort deras spel och inledningen är bra. Bara fem minuter in i andra kommer ett tredje anfall som är likartat då det denna gång är Isak som får bollen på höger kanten och spelar in mot David som släpper/touchar den vidare in i straffområdet där Wangefors kommer på en perfekt andra våg och placerar in 3-0. Nu skulle man kunna skriva in att KAIK satte sig i bilarna och åkte hem för de sista 40 minuterna fotboll var inte mycket att skryta över. Råby kliver på och blir mycket mer intensiva i både press och löpningar och pressar oss tillbaka. Vi klarar inte av att hålla i bollen men skapar ett antal riktigt fina chanser till 4-0 när vi slår långbollar bakom deras nu mycket tunna backlinje. Vi har nu även en del medflyt och Wille i kassen gör några riktigt bra räddningnar så vi håller nollan en bra bit in i halvleken. Detta även till trots att domaren ger Råby en straff i en situation där Konrad på ett helt perfekt sätt kliver in och tar ytan framför bollen och Råby spelaren springer in i Konrad och faller med domslutet straff som resultat – helt horriblet. Nu är Råby så vänliga att de vaskar denna och placerar bollen över ribban. Med 15 kvar kan vi dock inte freda oss utan det gör 3-1 och från sidan är det rätt jobbiga minuter då det presteras icke-fotboll hela vägen. Vi är trötta och flera spelare har känningar både här och där och det blir ryckiga minuter och när domaren sedan blåser av och vi är på väg att tacka för matchen så upptäcker han att han blåst av för tidigt och vi får våndas 5 minuter drygt ytterligare men vi håller ihop och krigar till oss dessa tre sköna poäng.
Vi får verkligen glädjas åt dessa tre poäng och vi visar återigen att vi kan kriga och kämpa och ändå göra det svårt för motståndarna att skapa målchanser även om inte spelar så bra. Det är mycket som är lite stökigt denna match och inte för det har med matchutgången att göra men blir också frustrerande när vi har ett domarteam som har som största misson att ingen spelare/ledare får visa någon form av käslor på planen istälet för att fokusera att hitta en nivå på vad som är tillåtet. Nu åkte nivån upp och ned men minsta reaktion på ett domslut medförde en arg domare. I dag åkte vi på en varning på bänken för att två ledare stod upp trots att ingen sade ett ord i siutationen, vi blev hårt tillsagda vid två tillfällen där vi jublade när Konrad gjorde en bra aktion och värst var när flera ville se ordentligt när vi höll på att sätta 4-0 och därmed reste sig på bänken.
Vi vet att reglen är att endast en ledare får coacha stående men alla domare har varit vettiga på detta då inte båsen i lokalfotbollen är byggda för 5 avbytare med ledare utan på den tiden när det var två avbytare så ska alla tryckas in i detta bås så ser kanske två något och det känns som man sitter i tunnelbanan på väg hem från någon evanemang. I alla matcher tidigare har det fungerat utmärkt att så längen det inte är en massa jidder från bänken och man befinner sig inom tekniska området är det ok. Nu blev vi oroliga för att resa sig och ge vattenflaskor till våra spelare på planen, resa sig och diskutera olika agerande osv då vi redan fått en varning på bänken.
Till en mycket roligare sak att omnämna. När Thomas Stor-Lövet Lövgren klev in på planen i den 70 minuten så fanns redan Wille Lill-Lövet Lövgren där och utifrån min kunskap var det den första gången på åtminstone väldigt länge som någon far och son konstallation spelade tillsammans på ett bra tag. Av kostnadsskäl har ju KAIK inte hissat upp 4:an i någon björk och det är väl tur för nu när det var mycket folk borta av olika skäl så ställer förstås en av stans bäst tränade 52 :åringar upp och krigade på och bidrog med sin rutin och kämpaanda till att vi klarade av att bärga alla poängen. Lite kul då att det skiljde 37 år mellan dagens yngsta aktör Abdullah Abdullah och Thomas.
0-1 41:a min Fredric Oreskovic ass David Oreskovic
0-2 43:e min Ludwig Claesson ass David Oreskovic
0-3 49:e min David Wangefors ass Isak Östergren
1-3 80:e min Råby/Rönö
Varningar David Wangefors, David Oreskovic, Wilhelm Lövgren Olofsson, Ludwig Claeson, Roger Hovsby (på bänken)
