Inför den sista gruppspelsmatchen fanns en minimal risk att vi skulle tappa gruppsegern. Men när juniorkombinationen och Flens IF spelade oavgjort var saken klar – gruppsegern var redan säkrad. Vi valde dock att inte prata om det. Från ledarhåll räknade vi med att ingen i spelartruppen hade räknat ut det, så fokus låg helt på att vinna den sista matchen.

Vi inleder lite trevande och följer inte riktigt de direktiv som Lövgren betonade inför matchen. Björkvik är inte särskilt vassa i sina omställningar, så vi klarar oss ändå ganska enkelt trots en del slarv. Vi skapar några hyfsade chanser men får inte riktigt fart på passningsspelet. Olof har ett skott i stolpen och vi borde ha fått in någon boll tidigare, men det dröjer nästan 15 minuter innan dagens mest produktiva duo kliver fram. Isak tar sig runt på kanten och spelar in till Ruben som sätter 1–0. Björkvik utnyttjar sin bonusstraff kort därefter och kvitterar.

I andra halvlek höjer vi tempot rejält, och det märks att Björkvik börjar bli slitna. Redan i inledningen hamnar vi i ett drömläge: deras svaga uppspelsfötter blir stående med bollen, få spelare löper, och passningarna hamnar rakt i gapet på oss. Vi kan kliva fram med fart, våg efter våg. Wutti spelar fram Ruben till 2–1, och bara minuter senare hittar Abbe Besnik som sätter 3–1. Där och då är matchen i praktiken avgjord.

Men vi stannar inte där. Ruben har verkligen sin dag – han gör ytterligare tre mål och står totalt för fem av våra sex fullträffar. Björkvik reducerar efter att ha fått en extra bonusstraff av domaren som tröst, men en kväll som denna låter vi det passera utan kommentarer.

För andra året i rad går vi rent genom gruppspelet – och det med breda segermarginaler. Det är starkt, även om lottningen var gynnsam. Man kan inte göra mer än att vinna mot de man möter och vi släpper förutom bonusstraffarna endast in den straff i spelet som vi fick emot oss idag under tre matcher. Nu har vi skaffat oss ett riktigt bra utgångsläge, men kvartsfinalen blir en helt annan utmaning. Vi måste upp på tå och höja nivån om vi ska nå Final Four igen. Mycket talar för att vi möter segraren mellan Vingåker och Flens FF, ett motstånd som kommer att bli riktigt vasst. Gruppen med Vingåker är inte färdigspelad, så vi får besked under tisdagskvällen.

1-0 16:e min Ruben Lindahl ass Isak Östergren

1-1 16:e min Björkvik bonusstraff

2-1 23:e min Ruben Lindahl ass Wuttiphong Kaewphuang

3-1 24:e min Besnik Hyseni ass Abdul Rahman Al Kanas 

4-1 34:e min Ruben Lindahl ass Isak Östergren

5-1 35:e min Ruben Lindahl ass Wuttiphong Kaewphuang

5-2 36:e min Björkvik (bonus) straff

6-2 39:e min Ruben  Lindhal ass Isak Östergren 

Efter den stabila segern i första matchen stod Flens IF för motståndet på torsdagskvällen. Innan dagens domare Bertil Nicolai blåste i sin pipa för avspark såg vi att kombinationsjuniorena slog Björkvik vilket medförde att vid en seger så har vi verkligen läge på gruppsegern.

Flens IF var ett lag med enskilda spelare som hade goda tekniska egenskaper som kunde skapa situationer men samtidigt var man ofta utspridda över planen och gav oss utrymme att kunna spela runt bollen. För dagen var vi dock ofta lite slarviga och tog inte dessa ytor på rätt sätt.

Vi ser dock till att skapa en hel del direkt i inledningen och när Noa sätter upp en riktigt bra boll på en felvänd Isak så vänder han på en femöring och lurar Flensspelaren och kan placera in 1-0. Vi fortsätter vara mer spelförande men i stunder ger vi bort bollen alldeles för snabbt och för lätt. Efter 13 minuter försöker Isak ta sig fram på kanten men tappar bollen in i straffområdet och den lösa bollen hinner Robin först på och bombar in den i målvaktens vänstra kryss.

I paus är många förbannade och tycker att vi är för dåliga trots 2-0 ledning. Det är i och för sig bra att ha krav och vilja göra det bättre men det är inte riktigt känslan man tar med sig ut på banan i andra. Flen tar sin bonusstraff och placerar in den och därefter är vi rätt svajiga. Många längre bollar utan kvalité och sällan vi lyckas etablera ett ordentligt spel med många passningar. Vi tappar några bollar när vi har bra kontringslägen, vi gör inte klart situationerna och Flen får då läge att kontra tillbaka och skapar flera bra chanser.  Framförallt skapar de ett friläge där Leon gör en grym fotparad. Mål där och vi hade haft det klart jobbigare att ta hem alla tre poäng. 

Nu känns det som att Flen tappar lite ork och vi tar över och med 6 minuter kvar så gör vi det klapp- klapp målet som man önskar se mer av. Perfekta passningar på ett tillslag så Ruben får utrymme och tid på vänstersidan och sätter över till Besnik som kan rulla in 3-1. Strax därefter lägger Olof en hörna efter marken till Robin som smackar in 4-1 innan slutsignalen ljuder.

Vi får nog ändå göra bedömningen att detta var en svagare insats jämfört med premiären. Det är dock så det ska vara att man inte ska göra sina bästa matcher i gruppen utan växa in i turneringen. Vi är ändå godkända och gör återigen 4-0 på den ”vanliga” spelet.  Vi är stabila hemåt och har ännu inte släppt in något spelmål så man får väl ändå njuta lite även om vi inte är dummare än att vi förstår att det kommer krävas mer när vi får spela mot vassare lag i slutspelet.  Vi har satt oss i en position där ett kryss skulle vara mer än nog för att kunna käka skumtomtar framför tv den 28:e december när åttondelarna går av stapeln. Vi klarar det till och med genom att förlora den sista matchen så länge vi förlorar med förre mål än antalet mål som vinnaren i matchen mellan juniorern och Flens IF vinner med (vi får heller inte förlora med mer än 5 mål mot Björkvik).

Det är förstås inget vi lägger särskilt mycket tankar på utan det är bara seger som vi planerar för mot Björkvik.

1-0   Isak Östergren ass Noa Hedlund

2-0 Robin Gustafsson ass Isak Östergren

2-1 Flens IF Bonusstraff

3-1 Besnik Hyseni ass Ruben Lindahl

4-1 Robin Gustafsson ass Olof Hammarström hörna

Varning Olof Hammarström

KAIKs säsong 2026 drog på måndagskvällen igång vad gäller tävlingsmatcher. Sjötorps Hus Cup inleddes med match mot ett kombinationslag från KAIK/VFC jun. Det vill säga mot ett gäng av våra egna spelare som varit med och svettats i Duveholmshallen under vintern. Det blev ju lite märklig känsla men trots detta var det ett mycket laddat gäng som verkade sugna att komma igång. KAIK har under de tre senaste åren hamnat bland de fyra lagen som fått spelat finaldagen men samtliga år har vi landat fyra så målsättningen med årets cup är förstås att bli bättre än så. 

Inledningsmatchen mot de unga och duktiga juniorerna från VFC och KAIK började lite trevande. De var duktiga att hålla fart i bollen men vi fick tag i dem innan de han avlossa några farliga skott mot KAIK debuterande Leon Nguyen. Vi har några bra lägen när juniorerna får trycka på men samtidigt öppnar det upp för rejäla kontringsytor. Efter tolv minuter spelas bollen in till Isak som gör en mycket bra vänding i straffområdet och VFC/Kaik spelaren står lite på hälarna. Han  skickar ut ett ben och straffen är svår att inte blåsa för men efter detta 2025 då vi inte fått en enda straff är vi nästan i chock när domaren blåser. Lukas är stensäker exekutor och vi leder med 1-0. Strax före paus utökar vi efter att Besnik gjort en fin raid på sin kant och avslutar med ett skott och Ruben är där på returen och stöter in 2-0.

I andra så kanske vi inte spelar så enormt flärdfullt men vi släpper inte till många målchanser och när juniorerna även bränner sin bonusstraff – eller rättare sagt så gör Leon en grym räddning så känns det avgjort. Juniorerna sliter på och försöker men när Dejan pressar deras back och snor bollen och lägger fram den till Ruben som avslutar med Håkans favoritskott, tåpajen, så är vi hemma. Albin får avsluta med 4-0 målet där Isak mycket snyggt släpper bollen istället för att ta emot den och målvakten blir grundlurad så Albins skott räcker ändå in i mål.

En bra prestation utan att kanske glänsa men det är stabilt och det är alltid viktigast i denna variant av fotboll. Vi laddar snabbt om till Flens IF på torsdag som vann sin första match så seger i denna match så är det pole position för en gruppseger.

1-0   Lukas Seger på straff efter att Isak blivit fälld

2-0 Ruben Lindhal ass Besnik Hyseini

3-0 Ruben Lindahl ass Dejan Jovanovic

4-0 Albin Fager ass Joel Eriksson

Söndagen den 12 oktober 2025 var dagen för säsongsavslutning och vi fick avsluta med en match på härliga Stalls Backe och även om det blåste en del så var det en fin dag och gräsplanen hade torkat upp bra så det var ett fint underlag som vi bjöds på.

Efter några veckor med mycket folk borta av olika anledningen och crescendo kring detta med bortamtachen mot Gnesta med endast 11 spelare så hade denna vecka varit en träningsvecka med mer folk och bra drag på träningen. Vi pratade inför matchen mycket om att vi skulle visa att vi är så mycket bättre än 0-8 och att vi skulle avsluta säsongen inför hemmapubliken på ett värdigt sätt även om det inte gällde något i tabellen.

Efter en rätt slö uppvärmning visade det sig direkt att vi var betydligt hungrigare och starkare än våra motståndare från Nyköping. När vi möttes i Nyköping fick vi stryk relativt klart men det var på konstgräs och de hade då uppehålle i A-lagsserien och hade några extra starka kort som spelat mycket i division tre. Nu var det kval för deras A-lag samma dag och därmed kunde de inte ens ha med bänkspelarna. Vi kunde dock också räkna upp fem starka kort som inte kom till spel.

Första tio minuterna kommer vi inte till något riktigt bra avslut men vi styr matchen och Wille i kassen rör knappt bollen. Efter kvarten spelat får vi dagens första riktigt vassa läge då David klackar fram bollen till Isak som tåar in 1-0. Nu har vi en period då vi spelar riktigt bra och David och Isak gör varsitt mål till 3-0 men sedan tappar vi av ordentligt och från sidan känns det som att vi tror att vi ska få göra mål utan att anstränga oss. Ludde sätter 4-0 och därefter blir vi lite bättre igen och det tar vi med oss ut efter paus. Vi spelar kanske inte drömfotboll men vi låter inte IFK få någon luft utan vi trycker tillbaka dem och den energi de samlade ihop under pausen glider ur dem när Ruben gör 5-0. Nu känns matchen mer avslagen även om vi då och då får till några fina anfall. Joel Söderberg kommer in och på sin första bolltouch sätter han 6-0 och Ruben samt Isak gör varsitt till upp till 8-0 innan vi lite onödigt är röriga i ett hemjobb och de får spräcka Willes nolla med bara dryga minuten kvar. Max får sedan sätta 9-1 vilket blir säsongens sista slutresultat.

Vi ska inte överdriva vår insats för dagen för vi har spelat bättre under säsongen men vi visar ändå upp vad vi kan och när vi får lite utrymme och killarna löper för varandra kan passningspelet vara på denna nivå och vi får fart i våra anfall och även ett antal fina avslut.

Hela laget ska ha en stor eloge för sin insats med lite plus för Isak som gör 3+3 och kul att alla P 10 spelare får möjlighet att komma in och spela minst 30 minuter var och gör det så bra och både Max och Joel S får premiärmåla i seniorsammanhang. 

1-0 17:e min Isak Östergren ass David Oreskovic

2-0 23:e David Oreskovic ass Ludvig Claesson

3-0 30:e min Isak Östergren ass Fredric Oreskovic 

4-0 43:e min Ludvig Claesson ass David Oreskovic 

5-0 59:e Ruben Lindahl ass Isak Östergren 

6-0 67:e min Joel Söderberg ass Isak Östergren

7-0 78:e min Ruben Lindahl ass Isak Östergren 

8-0 81:a min Isak Östergren ass Joel Eriksson

8-1 91:a IFK Nyköping

9-1 92:a Max Andersson ass Fredric Oreskovic 

Man vet inte riktigt hur man ska formulera sig när man förlorat med 0-8. På många sätt är det förstås pinsamt och lite skämigt att se dessa siffror för vi har ett lag som aldrig ska behöva förlora med dessa siffror om vi spelar mot lag på samma nivå. Vi har visat i DM att även mot divisions 4 lag så kan vi, trots att vi blir utklassade i spelet, hantera försvarsspel på sådant sätt att det inte rullar iväg till dessa siffror.

Nu var det många förutsättningar inför som påverkade det hela och som Håkan sade på uppvärmningen så fanns ett helt lag som av olika anledningar inte var tillgängliga denna dagen så bara att vi kom iväg och genomförde matchen var dagens största positiva inslag.

Inför matchen visste vi att det skulle bli tufft och Gnesta är på sin snabba konstgräsmatta verkligen ett lag som är tuffa att spela mot. När vi möttes i våras var vi i säsongens bästa form och det fanns många runt omkring, även från Gnesta sidan som ansåg att det var en riktigt bra match. Vi tog då kanske årets största skalp där vi med hög kvalité i både anfallsspel och försvarsspel lyckades ta hem alla tre poängen.

Dagens match som dessutom hade stormvindar och ösregn som effektförstärkare hade vi lite lägre ambitioner och planen var att göra det trångt och stå lågt för att försöka kontra. Vi gör riktigt bra 40 minuter där vi lyckas med ambitionerna väl och förutom några snabba vändingar från dem där vi inte  täcka upp på bortre kant så håller vi spelet uppe. Gnesta gör ett snyggt mål på en djupledsboll och på bänken börjar vi summera första halvlek och 0-1 som en framgång. Då är det svårt att förklara hur vi helt plötslit släpper igenom allt, långbollar, inlägg mm och släpper in 4 mål på de sista fyra minuter som vi ”spelade”. Det blir ju en liten annan känsla att gå in med 0-5 istället för 0-1 och de sista fem innan 0-2 målet lyckas vi lyfta upp spelet och Noa har några bra raider på sin höger kant där vi till och med hade kunnat kvittera. Troligen var lite för många rejät trötta och tog några offensiva löpningar när vi fick lägen och tappade helt huvudet hemåt.

I början av andra släpper vi ytterligare två på första tio där vi har en hel del motstudds. Detta innbär att vi på 15 minuter lyckats släppa in 6 mål. Vi omgrupperar lite och killarna visar ändå en jävla inställning att inte släppa iväg detta och vi krigar på och gör vad som går för att hålla spelet uppe trots att skallarna har fått en del stryk och killarna är helt slut efter att jagat ett tempostarkt Gnesta som verkligen lät bollen gå.

Robin får kramp med 30 kvar men lyckas trots det ta några Håkan Mild djupledslöpningar framåt mellan strechandet. De får in en boll till när deras precis inbytte forward får bollen framför fötterna 10 sekunder efter att han kommit in och gör mål. I övrigt så klarar vi oss rikigt bra och man måste verkligen berömma killarna som inte viker ned sig för då hade det förstås glidit iväg över två siffrigt.

I efterhand känns det stå tråkigt att vi har en period där vi ger bort flera mål för även om det bara har akademisk påverkan så kändes 0-4, 0-5 som rimligt förlust och utifrån de förutsättningar vi stod inför. Vi försökte inför matchen måla upp en bild kring ett historiskt minne likt Bragden i Brunnsäng ( bara för KAIKare som spelade på 90-talet) men tyvärr lyckades vi inte med detta på något sätt men alla som ställde upp gjorde det enormt starkt. Ett extra plus till Billy Karlsson som gjorde säsongsdebut i sin KAIK comeback efter 15 år på villovägar samt vår P10 killar, Maksim Popovic och Theo Turesson som krigade och inte tvekade att hänga med på en tuff utmaning.

Efter en svag september med alldeles för mycket sjukdomar, skador, jobb och avstäningningar ska vi nu samla ihop oss till en fin avslutning på Stalls Backe. Även om vi inte kunnat matcha upp känslan som vi hade inför uppehållet då vi kände att vi borde kunna blanda oss in bland de 3-4 bösta lagen så har vi gjort en stabil säsong och som nykompling med sämst rankning spelat oss till ett nytt division sex kontrakt utan större problem.  

1-0 Gnesta 11:e min

2-0 Gnesta 41.a min 

3-0 Gnesta 42:e min 

4-0 Gnesta 45: min 

5-0 Gnesta 46 :e min 

6-0 Gnesta 50:e min

7-0 Gnesta 54:e min 

8-0 Gnesta 70:e 

Varning Maksim Popovic