Vi har nu kommit fram till slutet av maj och halva vårsäsongen har spelats. Gulsvart började serien bra, förutom plumpen i den första matchen, men nu när vi kommit in i en derbystreak har vi tappat fart ordentligt. Inför fredagskvällens möte med KSK U är det med två raka förluster i bagaget. Denna fredagskväll bjöd på en strålande inramning för fotboll, då det var mycket folk på plats och solsken, även om temperaturen föll snabbt när solen försvann.
KAIK startade matchen riktigt skakigt. Vi gav bort bollen efter hårresande misstag två gånger under den första minuten, och det var nära att KSK kunde ta ledningen direkt. Efter denna chock började vi få lite mer ordning på saker och ting, och spelet var relativt jämnt, men det fanns väldigt lite struktur. En eller två passningar – brytning – och så vidare. Vid några tillfällen fick något av lagen till en bättre djupledsboll, och det var på en sådan som Bentholm blev frispelad. Helt fri med KSK:s målvakt sköt han tyvärr så att målvakten kunde göra en fotparad.
Därefter tog KSK över mer och mer och hade två riktigt högoktaniga chanser. Till slut gjorde de också ledningsmålet, men det var en situation som vi kunde ha hanterat bättre och därmed undvikit. Vi var nu svaga i spelet, men det fanns ständigt ytor bakom KSK:s backlinje om vi bara kunde sätta bollarna med kvalitet. Med tio minuter kvar fick Besnik precis den boll han skulle ha och sprintade ifrån KSK:s backlinje, men i friläget blev han upphakad. I stället för ett friläge blev det ett rött kort för KSK-backen och en frispark som vi tyvärr utnyttjade dåligt.
Som det så ofta blir när man inte har dagen och självförtroendet inte finns där, spelade vi inte särskilt mycket bättre trots att KSK var en man mindre. Fram till paus var det KSK som fortfarande skapade flest chanser, även om spelet var jämnare.
Återigen tappade vi flera spelare under matchens gång på grund av skador, och det störde samspelet som, trots en man mer, såg svagare ut denna gång än i någon annan match under säsongen. Vi kom ut i andra halvlek och tog över mer och mer, men fortfarande skapades det alldeles för lite tryck. Det missades passningar och togs dåliga beslut i målsituationerna. Vi fick dock ut bollarna lite bättre på kanterna och skapade ändå några bra chanser, men svaga avslut eller svaga inlägg förhindrade mål. KSK hade också någon riktigt bra chans att avgöra matchen. Wangen fick en gyllene chans med tio minuter kvar, men fick tyvärr inte rätt träff och det tomma målet passerades. När man sedan började känna att det var kört kom den bästa chansen, när en inläggsfrispark möttes med huvudet och det såg ut som mål. Men Neo i KSK:s kasse gjorde en grym räddning, och Zaim fick returen och skulle bara slå in den. På något sätt fick Neo dock upp armarna och räddade även returen. Neo räddade därmed de tre poängen till rödsvart. Vi kammade noll i en match som verkligen var ett derby, för det var inte mycket fotboll som presterades och underhållningsvärdet var lågt, med få kombinationer och få målchanser, och egentligen ingen direkt hetta i närkamperna heller.
Det är mycket som liknar förra säsongen för Gulsvart, även om det är vid lite olika tidpunkter på säsongen. Efter att ha visat upp riktigt fint spel och tagit segrar mot några av seriens bästa lag kommer en hel bunt skador, och även om det finns en bred trupp faller formen djupt ned i källaren även hos dem som är friska. Igår saknades nästan en hel elva, med dem som föll bort under matchen, och insatsen igår var säsongens sämsta. Återigen var det ett derby där vi var riktigt svaga.
Torshälla och Standard är klart vassare motståndare än KSK, och då presterar vi ändå en mycket bättre fotboll än vi gör denna gång, trots att det endast är tio spelare vi ställs emot. Nu hoppas vi att några spelare kommer tillbaka och kan bidra till att höja nivån även på träningarna. Det är några tunga förluster, men det är bara tre förluster efter tre fina segrar, så det är bara att släppa detta, gnugga på och hjälpa varandra på träning för att komma tillbaka till den nivå vi kan vara på.
0–1 KSK, 25:e min
Varning: David Wangefors
